Drömjobb
84 dagar kvar.
För en dryg vecka sedan: Tidig morgon. Jag har hunnit med alla grundbestyr. Frukosten är uppäten och tidningen läst. Dags att kolla mailen. Som vanligt drygt tio mail, varav cirka fem, sex är från rekryterings och bemanningsföretag som jag registrerat mig hos. Alltid lika spännande att öppna dessa och se vilka möjligheter de erbjuder, även om de inte levererat någon klockren ansökan ännu. Då ska vi se vad de bjuder på idag...
Monster. Nej inget idag.
StudentConsulting. Inget nytt.
.
.
.
Workey. JACKPOT!
Går det att bli glad i hela kroppen av att läsa en arbetsannons? Svaret är JA! Utan tvekan. För det blev jag i lördags för en vecka sedan. Ett riktigt drömjobb hade presenterat sig genom ett mail från Workey. Och inte bara det, ett jobb som enligt annonsens beskrivning skulle passa mig perfekt, utifrån var jag är just nu i livet, vart jag vill nå, utbildning, erfarenheter och vad jag vill jobba med.
Resten av dagen gick jag på moln. Jag tänkte att det skulle vara smartast att låta det hela sjunka in, så jag skulle ha lite distans till allt, när jag skrev ansökan. Detta gjorde jag sedan i måndags, för en vecka sedan. Euforin hade ännu inte lagt sig helt, men jag kände att det var dags. Via rekryteringsföretagets system knappade jag in mina uppgifter. Fick dock inte in något personligt brev, mer än ett allmänt via datasystemet. Jag ringde den ansvariga rekryteraren och fick hennes e-mail, till vilken jag kunde skicka det personliga brevet för denna tjänst. Bra. Men dagarna gick och jag hann inte skriva något, då jag hade fullt upp med annat och jag inte ville skicka iväg något hastverk. ´Men jobbet låg och tryckte där i bakhuvudet hela dagarna. Tjejen förkunnade att "du bara pratar om det där jobbet hela tiden".
När jag skulle gå och lägga mig på torsdag kväll efter en lång dag med grupparbete, som avslutades först vid 22-tiden på kvällen, var det full kalabalik i hjärnan där tankarna levde rövare. Jag kunde inte släppa tanken på det här jobbet. Jag vill verkligen ha det!
Så där låg jag. Försökte sova. Omöjligt. Vid halv två tiden gav jag upp. Satte mig framför datorn och började skriva det personliga brev som jag sedan finslipade "i vaket tillstånd" under fredagseftermiddagen och sedan lämnade in.
Nu på morgonen fick jag svar.
"Tack för din ansökan. Jag återkommer när vi kommit lite längre i processen."
Det är onekligen spännande tider!
