Jobb, ja tack!

74 dagar kvar.

Det blev en väldigt lång dag igår, igen. Var inte hemma från ledarskapskursens slutseminarium förrän vid halv nio, på kvällen. Jag visste att vi suttit ett bra tag i och med att det var höst när jag cyklade till universitetet och vinter på vägen hem.

Gårdagen var väldigt intressant med många bra genomgångar av olika biografier. Bland annat presenterades Jan Carlzon, W. Bush, Jacob Wallenberg, Lennart Johansson, Mao, Lillemor Arvidsson, Ingvar Kamprad, Malcom X och Percy Barnevik. En salig blandning med andra ord. Fick ta del av livshistoria, prestationer och vilka egenskaper som präglat/präglar dessa ledare. Väldigt lärorikt och framförallt intressanta, på presentationerna efterföljande, diskussioner.

På måndag börjar nästa kurs. Den som enligt planerna ska bli min sista på universitetet (för nu i alla fall). Organiseringens dynamik. Tio nya veckor. Med andra ord, tio veckor kvar i jakten på jobb!

76 dagar kvar.

Vem har sagt att det är tråkigt att gå i skola? Själv gillar jag det väldigt mycket, att lära nytt och ständigt utvecklas kunskaps- och tankemässigt. Även om jag nu visserligen längtar till arbetslivet. Hur som helst är ändå vissa pluggdagar bättre än andra. Eller vad sägs som att sitta i solen, med en kaffe i handen och läsa en väldigt intressant bok.

Det jag håller på med är att läsa en biografi av och om Virginentreprenören och företagsledaren Richard Branson. Ska sedan, utifrån tidigare kunskapsinhämtning under kursen (Ledarskapets identitet och professionalitet, Företagsekonomi, Avancerad nivå) analysera Mr Bransons ledarskapsstil. Intressant, speciellt när mannen i fråga själv är så pass intressant. Det skulle vara enkelt att avfärda honom som komplett galen, men det går ju inte med tanke på vad han genomfört. Jag tror nog sanningen ligger närmare motsatsen. Att han är fullt medveten om vad han gör när han är komplett galen. Exempel: PR-jippot 2002 när han på Times Square endast iklädd en mobiltelefon, på sina nedre regioner, förkunnade att hans Virgin Mobile USA "inte har något att dölja". Det är inte många andra företagsledare från något annat av företagen som ligger topp-20 i världen som genomför liknande aktioner. Exponeringen blir enorm och företaget får massor med gratisreklam!

Nå, hursomhelst så har karln ganska intressanta rekryteringsmetoder. Eller vad sägs om när han skulle hålla en anställningsintervju med den tilltänkta Strategichefen för hela koncernen (innehållande över 300 bolag). Fortfarande bakfull från festen kvällen innan, orkar han inte ta sig upp ur sängen för intervjun. Istället ringer han upp personen i fråga, undrar vad han vill jobba med, vilken titel han vill ha och säger OK!

– Ja, Joacim, vad trevligt att du vill börja jobba med oss och hjälpa till att utveckla vårt företag!
– Absolut!
– Och vilka arbetsuppgifter hade du tänkt dig?
– Jaadu. Företagsutveckling med inriktning mot den finansiella delen.
– Det låter jättebra! Önskar du någon specifik titel?
– Jag tycker Chef över finansiell affärsutveckling låter bra.
– Låter vettigt. Vi säger så! Välkommen till oss!

Saker och ting behöver inte vara så komplicerat alla gånger!

Satt igår, som alla mornar, och kollade på SVT:s morgonsändningar, medan jag tuggade i mig frukosten. Personligen tyckte jag att ett visst nyhetsinslag var speciellt intressant. Har försökt hitta det på SVT Play, men det är tydligen inte upplagt. I alla fall, det handlade bland annat om att vissa amerikanska banker har börjat kompensera hög risk hos kreditkunder med en högre ränta!

Intressant i sig, givetvis. Jag är ju ekonom. Men det slutar inte där. Nej. Det är nämligen som så att det var precis det här området som jag och min käre kompanjon Ola Liljenroth skrev om i vår VG-belönade Masteruppsats. (Ursäkta skrytet)

Jag ska försöka förklara kort. Vi skrev om det nya globala bankregelverket Basel II (Basel 2) som tagits fram för att stärka den finansiella stabiliteten. I EU har det implementerats genom EU-direktiv i samtliga medlemsländer. I vår studie så tittade vi närmare på hur Basel II påverkar bankerna och bankkunderna, ur en praktisk så väl som teoretisk synvinkel. En av våra slutsatser var att bankerna i och med de nya reglerna kommer att frångå det traditionella förfarandet med marknadsräntor, till förmån för differentierad räntesättning, baserat på kundens risk, i kreditgivningssituationer. Ni ser överensstämmelsen! Kul!

Det är ett väldigt intressant och engagerande ämne. För att ta ett exempel på ovanstående, om detta sker fullt ut kommer det betyda att personer med hög risk, det vill säga individer med betalningsanmärkningar, dåliga anställningsförhållanden och en överlag sur ekonomisk situation, får betala högre ränta i och med att deras krediter, statistiskt sett, löper en högre risk att inte kunna betalas. Samtidigt får personer som har det bra ställt betala en lägre ränta. Egentligen är det konstigt att detta inte belysts mer i media då det är ett viktigt och intressant ämne som har potential till att bli stor klassfråga. Varför ska rika få det bättre och fattiga få det sämre? Ni ser. Samtidigt som vissa kommer att tycka det hela är orättvist med differentierad räntesättning, så kommer vissa tycka det är rättvist. ”Varför ska jag betala för någon annans risk”. Differentierad räntesättning är heller inte något nytt. Vi behöver inte gå längre än till försäkringsbranschen. Där betalar en ung kille högre försäkringspremie på sin bil jämfört med en äldre kvinna, eftersom han löper en större risk att hamna i en olycka, statistiskt sett.

Nu skenade jag iväg. Intressant är det i alla fal. Jag kan rekommendera ämnet till dig som ska skriva uppsats i finansiering eller nationalekonomi framöver. Det finns mycket kvar att skriva om här.

Är du intresserad av att läsa nämnda studie...
      

...hittar du den här:
http://www.diva-portal.org/smash/record.jsf?searchId=2&pid=diva2:240567

Klicka bara på fulltext så kommer den upp i PDF-format. Jag har även lagt in länken i menyn här till höger.

// Joacim