Jobb, ja tack!

Nedräkningen avslutad.

Jag fick igår samtalet som jag så gärna velat ha. Erbjudandet om den tjänst som jag kallat för mitt "drömjobb". Jag svarade givetvis ja direkt. Absolut inget att fundera på. Ser verkligen fram emot att börja jobba! Jag gick runt som en stor smiley hela dagen igår. Tänk er bilden på mig här till höger och tredubbla leendet, minst.

Så vad är det då för tjänst och företag som jag tidigare varit så hemlig om. Jo, jag kommer att arbeta som Junior Affärsekonom hos Myrina Invest!

Jag kan säga att jag är otroligt glad och tacksam för att jag fått det här jobbet.

Så jag vill också passa på att tacka alla underbara människor som stöttat, varit intresserade och hjälpt mig i mitt jobbsökande. Min flickvän, familj, alla vänner och bekanta samt alla ni andra som har engagerat er, för att inte tala om alla som läst bloggen! Tack!

Nu ska jag njuta av denna framgång med en riktigt skön helg. Men först ska det malas Organisationsteori hela dagen!

Än en gång, Tack!

Jag fick några riktigt trevliga nyheter igår. En av mina studiekamrater, Mattias Dahlström har fått jobb! Så Mattias, GRATTIS! Hoppas du kommer trivas. Jag vet att du kommer göra ett jättebra jobb!

53 dagar kvar.

Så ni vet så handlar detta inlägg inte överhuvudtaget något om jobbsökande, vilket denna blogg i vanliga fall behandlar. Men det är ett så pass intressant ämne att jag ändå vill skriva om det.

Jag gick i går kväll på en föreläsning med Lars Lagerbäck, på Elite stora hotellet, här i stan. Det var idrottsförbundet och Sisu som anordnade föreläsningen som skulle behandla den före detta förbundskaptenens ledarskap. I och med att jag nyligen läst just ledarskap på universitetet tyckte jag det skulle bli intressant. Vilket det också var. Lagerbäck visade en mer avslappnad så väl som humoristisk sida än vad jag varit van med från TV och liknande.

Just hans "tråkighet" var något han själv tog upp och förklarade med att det var för att skydda sin omgivning, så som jag förstod det. Han sa att ungefär hälften av det som skrivits om landslaget under hans tid inte varit riktigt. Att det bland annat förekommit mediaförvrängningar som han även gav konkreta exempel på. Att han valt den tråkiga stilen har berott på att han själv inte velat uttala sig på sådana sätt som i ett senare led skulle kunna förvrängas, och därigenom påverka spelare, övriga ledare, med flera på ett negativt sätt.

Med dessa kommentarer som grund tycker jag det är ganska intressant att läsa medias rapportering från nämnda föreläsning. Speciellt kommentarerna kring en anekdot om hans eget hanterande av medias kritik till Håkan Mild.

Lagerbäck berättade att det under hans första tid som förbundskapten fanns en medial kritik mot Håkan Mild. Något han givetvis inte höll med om, då han själv tyckte att Mild gjorde ett mycket bra jobb, alltid låg rätt i positionsspelet och hjälpte laget. För att lätta på kritiken uttalade han sig om Mild och sade att landslaget inte förlorat en enda match som Mild startat. Något som det fanns en intressant skruv på. Vilket jag ska återkomma till.

Nerikes Allehanda skriver om detta så här: "Det fanns alltid en kritik mot Håkan Mild och till slut sa jag till en tidning att vi aldrig förlorat en match när Håkan startat. Det blev en text och Håkan fick beröm, men uppgifterna stämde inte, erkände Lagerbäck."

Länk till artikeln:
http://na.se/sporten/fotboll/1.653382--klart-att-det-varit-en-stor-omstallning-

Aftonbladet spinner vidare på artikeln från NA med en egen text som fått rubriken "Lagerbäck ljög - för att rädda Håkan Mild". I sin egen artikel skriver Aftonbladet också att "Lars Lagerbäck erkänner nu att han medvetet ljög för att lätta på trycket mot den hårdföre mittfältaren".

Länk till artikeln:
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotbollsbladet/landslagsfotboll/landslaget/article6188755.ab

Okej, Lagerbäck har alltså ljugit, om vi ska tro nyhetsrapporteringen från föreläsningen. Men nu är det ju faktiskt så att Lagerbäck inte ljugit! Jag vet, för jag var ju där. Den skruv jag talade om ovan som tidningarna vridit till att han ljög handlade om att Sverige inte förlorat någon match alls, under aktuell tidsperiod. Vare sig med eller utan Mild. Något media då inte fattat och därför blivit mer positiva till honom.

Kontentan av det hela är att Lagerbäck berättade en historia, i vilken han påpekat en sak till en tidning, vilken i sig var helt sann, men med en twist och då har han ljugit tycker media.

Ytterligare en sak Lagerbäck sade i går var att han tycker journalisterna gör ett väldigt viktigt jobb, men att det krävs en väldigt hög nivå av moral och etik av dessa personer. Förmodligen skulle de två stjärnjournalister som skrivit artiklarna, vilka jag länkat till, behöva ta sig en funderare på moral och etik.

Utifrån ovanstående förstår jag verkligen att han valt en "tråkig" stil. Frågan är om det överhuvudtaget funnits något alternativ. Det ska bli intressant att se om Hamrén kommer vara lika frispråkig om något år som han varit nu i början av sin förbundskaptenskarriär.

54 dagar kvar.

De senaste dagarna har det hänt något med bloggen. Besökarantalet har ökat markant, vilket är jättekul! I och med att allt fler hittat hit har även möjligheterna blivit fler. Några riktigt intressanta kontakter har tagits!

I går hade jag ett möte med en rekryterare från Grant Thornton, på deras kontor här i Örebro. Och i dag är det nya intressanta möten inbokade. Bland annat med ett större företag, där jag ska träffa den redovisningsansvarige och CFO:n. Ser fram emot detta och vad det kan innebära.

När det gäller "drömjobbet" går jag ännu i väntans tider. Det skulle vara fantastiskt roligt att få ett positivt svar där. Sitter och ler bara jag tänker på det.

Ha det bra alla jobb-blogg-lovers!

55 dagar kvar.

Jobbsökarbloggen har nu blivit 55 dagar gammal och det är just i dag lika många dagar kvar till deadline. Då tycker jag det är en god idé att tacka lite andra bloggare som hjälpt mig på vägen och skrivit om mig och min blogg!

Så, Tack Patricia Kimondo! Patricia är VD på Lärarförmedlarna som hyr ut lärarvikarier och rekryterar lärare och pedagoger. Hon har flera gånger skrivit om mig på sin egen blogg, vilket är jättetacksamt!

http://www.lararformedlarna.blogspot.com/

Jag vill också tacka Rebecka Beiersdorf, som även hon tagit upp min blogg på sin egen. Rebecka skriver själv om sin väg till sitt drömjobb. Hon söker jobb inom marknadsföring, information och kommunikation med mera. Kolla in hennes snygga blogg! Kul att allt fler skriver jobbsökarblogg!

http://toppenjobbet.nu/

Tack också till alla vänner, bekanta och familj som är så intresserade och uppmuntrande! Och dessutom kommer med förslag på möjliga tjänster! Det är verkligen mycket lättare med ert stöd i ryggen!

TACK!

56 dagar kvar.

I finansiering, vilket är ett av mina huvudämnen, talar teorin om diversifiering. Alltså att sprida riskerna. Genom att placera sitt kapital i flera olika placeringar (aktier, fonder, indexplaceringar osv.) så sjunker risken. Enkelt uttryckt så har man då inte alla ägg i samma korg. Vilket givetvis är bra om man råkar tappa korgen...

Jag tror det är bra och helt nödvändigt att på samma sätt sprida riskerna (om det nu går att uttrycka sig så) när man söker jobb. Med det menar jag att man som sökande bör söka flera jobb. Risken att inte få någon anställning ökar förstås ju färre jobb som söks, rent statistiskt. Sen betyder ju inte detta att en arbetssökande ska gå loss helt och hållet och söka alla jobb från fotmodell till astronaut. Men jag tycker det är viktigt att vara medveten om risken för att inte få ett specifikt jobb och därför söka fler på samma gång.

Nog om det. Ni förstår vad jag menar. I dag har jag gått ytterligare ett steg i min diversifiering av arbetssökande. Jag har nämligen haft ett möte med en professor här på universitetet och diskuterat möjligheterna att bli forskarstudent, det vill säga doktorand, i framtiden.

Nu betyder ju inte detta att jag hoppas på att börja forska i vår. Verkligen inte. Men jag tycker det är bra att hålla alla dörrar öppna och om 10-15 år kanske jag känner för att göra detta och då är det bra att ha denna kontakt.

För övrigt kan jag berätta att jag tror det här kommer bli en riktigt spännande vecka. Har mycket på gång just nu och ett flertal möten är inbokade med olika personer. Sen så verkar det som att rekryteringen till jobbet med stort J börjar närma sig slutet. Vilket är otroligt spännande! Jag håller alla tummar. Vilket jag hört att flera gör också. Tack Anna som håller sex tummar! Något för er andra att fundera på.

Ha en riktigt bra dag!
Joacim

59 dagar kvar.

Veckan som gått har varit speciell med både positiva och negativa besked. En riktigt berg-och-dal-bana. Det som är skönt är att jag ändå känner att jag ligger bättre till än jag gjorde i början av veckan. Exempelvis har jag blivit kontaktad av ett större företag gällande en specifik tjänst som jag blivit rekommenderad för. Riktigt roligt! Det visar än en gång hur viktigt nätverket är! Ska besöka detta börsnoterade företag inkommande vecka och träffa de ansvariga på ekonomiavdelningen.

Därtill så väntar jag fortfarande på svar gällande "drömjobbet". Den rekryteringen är just nu inne i fjärde rekryteringsstadiet. Riktigt spännande! Jag tror det skulle vara otroligt roligt och utvecklande att arbeta på det här företaget med de uppgifter som tjänsten omfattar. Så, jag har sagt det förut, jag hoppas verkligen på detta! Lever i princip med tanken på detta jobb i huvudet, 24/7.

Nu tar jag fredagskväll, efter att precis blivit klar med min genomgång av hela det svenska traineeutbudet. Återkommer till ämnet i kommande inlägg.

Må gott!
Joacim

60 dagar kvar.

Med ungefär två månader kvar av tiden jag har att hitta jobb, fortsätter Aftonbladet i dag med sina artiklar om arbetslösheten i Sverige. Den tydligt negativa vinklingen är genomgående och baserat på, Uppsalaprofessorn i ekonomisk historia, Lars Magnusons uttalanden dras slutsatser om att städer som Eskilstuna, Motala, Trollhättan och Södertälje skulle kunna dö ut. Onekligen riktiga skräckscenarion. Se länk:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/sverigeutanjobb/article6147668.ab

Då är det betydligt trevligare att läsa Nerikes Allehanda i dag, där Örebrobaserade rekryteringsföretaget Navigio rekrytering och ledarskap, berättar att nyrekryteringarna har ökat med 86 procent mellan andra och tredje kvartalet i år! Företagets VD Peter Westford menar att ekonomin sedan en tid börjat gå i en positiv riktning och säger att "Vi ser ett tydligt bevis på att företagen nu ökar sin rekrytering och stärker sig inför en ljusning i konjunkturen. Det verkar finnas ett uppdämt behov av rekryteringar som vi nu ser effekterna av".

Då är ju frågan vad som är rätt av dessa två ytterligheter? Jag själv väljer att se till möjligheterna och det positiva!

63 dagar kvar.

En viktig del i ansökningsprocessen är den sökandes referenser. Det vill säga personer som kan berätta för rekryteraren eller den framtida arbetsgivaren hur aktuell arbetssökande är som person, hur den arbetar, jobbar i grupp, klarar press och så vidare. Allt för att få en bättre överblick om personen från någon som har den kunskapen. Det som är viktigt när det gäller referenserna är att de är relevanta, det vill säga att de har rätt kunskap om den arbetssökande. Därtill måste de kunna anses objektiva. Med andra ord kanske inte mor och far är att föredra, även om de lär ha en väldigt bra personkunskap. Med det menar jag inte att en arbetssökandes föräldrar är subjektiva. Men för rekryteraren känns förmodligen åsikten från en person, som inte har samma nära koppling, till den sökande, i högre grad objektiv.

Ovanstående ställer till med lite problem för mig då mina absolut viktigaste arbetslivsmeriter kommer från min fars företag. Med andra ord så blir dessa mer eller mindre värdelösa ur en referenssynpunkt.

Jag håller som bäst på att kollar igenom mina referenser för en förfrågan om dessa, gällande en tjänst jag sökt. Jag har bestämt mig för vilka jag vill ha och jag vet att samtliga personer är villiga att vara referens för mig. Men, enligt god sed ska jag givetvis på förhand meddela dessa personer om att jag kommer ge dem som referens. Problemet för mig är att jag inte kan få tag i alla. Vilket är surt.

Morgonen har hittills ägnats åt detektivarbete på detta område och det lär fortgå under dagen. Bara att jobba på!

66 dagar kvar.

En spännande dag hittills. Har bland annat varit på intervju, vilket var väldigt roligt. Den här var jag mer nervös för än jag varit vid tidigare intervjuer, av olika orsaker, men jag tycker det gick bra. Tjänsten som jag tidigare här beskrivit i mycket positiva ordalag blir bara mer och mer intressant tycker jag. Hoppas mycket på detta!

I onsdags ägde Örebros KPMG International Case Competition-deltävling, för 2009, rum. Årets vinnare och de som nu tagit över rollen som regerande mästare efter mig och mina lagkamrater från förra året, var riktigt duktiga, vilket givetvis var mycket roligt att se. Dom kommer vara mycket goda representanter för Örebro universitet i riksfinalen i Lund! Jag själv, som varit med och promotat årets upplaga och även fungerat som casecoach för deltagarna, agerade domarvärd under dagen.

Nu vankas det helg, men den arbetssökande vilar aldrig. Det skulle vara "tjänstefel". Så även om det kommer bli ett uppehåll imorgon för att hjälpa några kompisar att flytta, så kommer jobbsökandet fortgå. Var så säker!

Ha en trevlig helg!
Joacim

67 dagar kvar.

Nerikes Allehanda skriver idag om en rapport från Högskoleverket som undersökt hur många som får jobb efter avklarade studier.

När det gäller Örebro universitet så är resultatet godkänt, då man inte utmärker sig åt varken det bättre eller sämre hållet. Procentuellt så får 77 procent av Örebrostudenterna jobb inom ett år. Bäst går det för de med magisterexamen i ekonomi, som ligger på 88 procent. Med andra ord, väldigt positiva nyheter för mig som tar en ännu högre examen i och med min Master, inom just ekonomi.

Positiva nyheter!

68 dagar kvar.

I och med den senaste tidens turbulens runt arbetsförmedlingens jobbcoacher tänkte jag att det var dags att kommentera det hela.

Den första konkreta kontakten jag hade med någon coach av detta slag var när jag besökte Monsters arbetsmarknadsmässa i Stockholm tidigare i höst. Det bokstavligen kryllade av dessa där. Och deras mål var tydligt. Sälj, sälj, sälj. Fastän mässans syfte var att arbetssökande skulle hitta jobb, så var inte dessa coacher med på tåget för att ge tips, innan någon stoppat mynten i jukeboxen.

I hopp om lite tips så inledde jag ändå ett samtal med en av dessa. Men det var ju omöjligt att få något konkret ur människan. Pengar först! Och då var det ju alltså via arbetsförmedlingen detta skulle ske. MEN eftersom jag studerar, alltså har en sysselsättning, så kan jag inte registrera mig hos dem och har därför inte rätt till jobbcoach, så som jag förstod det hela då. Jag skulle alltså behöva vänta in arbetslösheten för att få tillgång till en jobbcoach. Inte mycket till förebyggande arbete.

"Men annars kan du ju köpa tjänsten privat"

Jo, tejna! Som arbetssökande studerande har jag ju givetvis en kassa som tillåter att jag själv köper in en jobbcoach för ~20.000 kr. En meriterande verklighetsuppfattning för en person jag ska anlita att hjälpa mig hitta jobb.

Nåväl, med facit i hand är det nog lika bra att jag inte fick någon jobbcoach.

69 dagar kvar.

Är spänd som ett barn timmen innan julklappsutdelning, samtidigt som jag är glad som samma barn när den fått den klapp den ville ha allra mest i hela världen. Svårt att förklara, men som ni förstår så går det bra just nu i mitt jobbsökande. Jag får de svar jag vill ha helt enkelt! Underbart!

Men ingen rast och ingen ro. Nu ska jag göra stan med några CV och Personliga brev. Sen blir det nyproduktion av visitkort, då alla är slut. Även det ett gott tecken tycker jag!

Hoppas ni har en lika bra dag som mig!

Hälsningar
Joacim

70 dagar kvar.

Sedan jag började skriva denna blogg och söka jobb aktivt för en dryg månad sedan, har jag varit på ett antal arbetsintervjuer för specifika tjänster och allmänna kontaktsamtal med olika företag. Jag tycker dessa tillfällen är mycket intressanta i och med att det är ett helt nytt skede av arbetssökandet. Nästa trappsteg tas i och med ett personligt möte och att rekryteraren får sig en helhetsbild av mig som person samtidigt som jag får en första syn på aktuellt företag.

Innan jag började detta arbete, hade jag kontakt med en bekant med god insyn i och erfarenhet av bemanningsbranschen. Hon gav mig lite råd på vägen när det gäller just rekryterare.

"Du kommer troligtvis att få möta både fullfjädrade proffs och en o annan som troligtvis borde syssla med helt andra saker."

Detta tycker jag är intressant. Att verkligen se intervjuaren/rekryteraren som den människa den är och inte som en ofelbar del av ett stort företag. Det är nog inte helt givet att tänka på det sättet alla gånger.

Hur som helst tänkte jag dela med mig av en intervju, jag var på i våras, som är intressant i koppling till rekryterare som borde syssla med något annat.

Jag hade sökt en tjänst som revisorsassistent på ett mindre revisionsföretag här i Mellansverige. Rekryteringen skulle göras av ett mindre, för mig okänt, rekryteringsföretag. När rekryteraren ringde upp och erbjöd mig möjligheten att komma på intervju blev jag givetvis glad! Denna glädje fick dock snabbt dra sig tillbaka då personen i andra ändan meddelade att "jag har bara en tid kvar, så kan du komma då?". Med andra ord sagt rakt ut att jag var den sista på listan som skulle få komma på intervju, och därför förmodligen låg sämst till.

Nåväl, jag såg det från den positiva sidan. Jag skulle ju i alla fall få ytterligare nödvändig erfarenhet av intervjusituationen.

När det var dags tog jag mig till företagets kontor där jag skulle få träffa nämnda externa rekryterare och företagets personalansvariga. Vi hälsade och jag fick en kopp kaffe. Rekryteraren lade sedan ut texten om sig själv och sitt företag, vilket var helt irrelevant för sammanhanget då jag överhuvudtaget inte hade något intresse av att höra vilka diplom hon hade. Därefter frågade rekryteraren om jag varit på många intervjuer tidigare. "Nej, egentligen inte. Några stycken." Eftersom det inte varit aktuellt tidigare då jag studerat och de intervjuer jag varit på i huvudsak gällt tidigare sommarjobb, frånsett några intressanta jobb jag kunnat tänka mig avbryta studierna för.

"Nämen vad kul för dig att du fick komma på intervju nu då, till denna tjänst." Nu väntade jag bara på att rekryteraren skulle klappa mig på huvudet och fråga om jag ville ha en teddybjörn att gosa med under vårt samtal. Det hela kändes verkligen oseriöst och väldigt förminskande.

Jaja, tänkte jag. Om inte rekryteraren kan vara professionell så ska i alla fall jag vara det. Jag log och tackade så mycket för den stora äran att få närvara vid intervjun.

Så körde själva frågestunden igång. Det började med de "vanliga" frågorna. Det var ett helt okej samtal och jag fick tid att svara. Men helt plötsligt tog samtalet en ny vändning.

"Hur ser ditt förhållande med narkotika ut? Hur mycket alkohol dricker du? Hur är din mentala hälsa? Har du några sjukdomar?..."

Jag blev helt ställd. Vad är detta?! Jag förkunnade snabbt att min avsky för droger. Att jag mår bra och att mitt alkoholintag är helt normalt, samt att jag lider av glutenintolerans. Det snurrade ordentligt i mitt huvud nu. Hade hon verkligen frågat dessa frågor? Var det professionellt? Jag hade under de intervjuer jag tidigare gått på och de jag varit på sedan detta tillfälle inte kommit i närheten av dessa frågor.

Som tur var inte jag den enda som tyckte att situationen var pinsam och oprofessionell. Företagets personalansvariga, som hittills hållit en ganska tillbakadragen roll, gick nu in och bröt.

"Du ser väl på honom att han är hälsosam."

Jag var ganska konfunderad när jag åkte från intervjun. Nu i efterhand ser jag det som en väldigt bra erfarenhet och en ganska komisk historia, som verkligen givit mig insikten att även rekryterare är människor och även de kan göra fel och vara, helt enkelt, dåliga på vad de gör och borde syssla med något annat. En insikt som jag tror är viktig att ha med sig i sitt jobbsökande.

72 dagar kvar.

De flesta "förståsigpåare" säger att man som arbetssökande ska vara aktiv. Vilket jag absolut håller med om. Aktivitet. Skrivande av ansökningar, CV, personliga brev, kontaktsamtal, intervjuer, telefonsamtal och mail till personalchefer och kontakter, jobbmässor, letande efter annonser och så vidare. Med andra ord hinner jag med mycket i mitt sökande. Men det som konstant finns där i bakgrunden, även då det aktiva sökandet inte har on-knappen intryckt, är väntan.

Väntan på ett svar för tidigare sökningar. Ska jag få komma på intervju? Vill de träffa mig igen? Kommer jag få jobbet?

Dessa tankar och ständiga väntan finns med hela tiden. Konstant. Och det är väl normalt antar jag. Men nu till och med drömmer jag om jobbsökande, framtida drömjobb och så vidare.

Är det normalt att fundera över sitt arbetssökande och kommande veckas strategi en lördagskväll vid den här tiden? Jag undrar? Väntar... Och hoppas!

Har under denna vecka ringt runt till en del företag. Spontansökt jobb. Jag har lyckats nå alla utom en viss person som verkar vara väldigt upptagen. Det är väl sin sak. Det gäller att vara ihärdig. Värre är att företaget jag nu ringt till ett gäng gånger, har ett automatiskt telefonsystem som måste gås igenom, innan luren börjar ringa hos den jag vill nå. Lite trögt. Visst. Men ingen större fara. Det som jag inte tycker om är att detta telefonsystem har en volym uppskruvad till max. Jag hoppar till varje gång. Så, nu varnar jag er. Var medvetna om riskerna i att spontansöka jobb per telefon!

74 dagar kvar.

Det blev en väldigt lång dag igår, igen. Var inte hemma från ledarskapskursens slutseminarium förrän vid halv nio, på kvällen. Jag visste att vi suttit ett bra tag i och med att det var höst när jag cyklade till universitetet och vinter på vägen hem.

Gårdagen var väldigt intressant med många bra genomgångar av olika biografier. Bland annat presenterades Jan Carlzon, W. Bush, Jacob Wallenberg, Lennart Johansson, Mao, Lillemor Arvidsson, Ingvar Kamprad, Malcom X och Percy Barnevik. En salig blandning med andra ord. Fick ta del av livshistoria, prestationer och vilka egenskaper som präglat/präglar dessa ledare. Väldigt lärorikt och framförallt intressanta, på presentationerna efterföljande, diskussioner.

På måndag börjar nästa kurs. Den som enligt planerna ska bli min sista på universitetet (för nu i alla fall). Organiseringens dynamik. Tio nya veckor. Med andra ord, tio veckor kvar i jakten på jobb!

76 dagar kvar.

Vem har sagt att det är tråkigt att gå i skola? Själv gillar jag det väldigt mycket, att lära nytt och ständigt utvecklas kunskaps- och tankemässigt. Även om jag nu visserligen längtar till arbetslivet. Hur som helst är ändå vissa pluggdagar bättre än andra. Eller vad sägs som att sitta i solen, med en kaffe i handen och läsa en väldigt intressant bok.

Det jag håller på med är att läsa en biografi av och om Virginentreprenören och företagsledaren Richard Branson. Ska sedan, utifrån tidigare kunskapsinhämtning under kursen (Ledarskapets identitet och professionalitet, Företagsekonomi, Avancerad nivå) analysera Mr Bransons ledarskapsstil. Intressant, speciellt när mannen i fråga själv är så pass intressant. Det skulle vara enkelt att avfärda honom som komplett galen, men det går ju inte med tanke på vad han genomfört. Jag tror nog sanningen ligger närmare motsatsen. Att han är fullt medveten om vad han gör när han är komplett galen. Exempel: PR-jippot 2002 när han på Times Square endast iklädd en mobiltelefon, på sina nedre regioner, förkunnade att hans Virgin Mobile USA "inte har något att dölja". Det är inte många andra företagsledare från något annat av företagen som ligger topp-20 i världen som genomför liknande aktioner. Exponeringen blir enorm och företaget får massor med gratisreklam!

Nå, hursomhelst så har karln ganska intressanta rekryteringsmetoder. Eller vad sägs om när han skulle hålla en anställningsintervju med den tilltänkta Strategichefen för hela koncernen (innehållande över 300 bolag). Fortfarande bakfull från festen kvällen innan, orkar han inte ta sig upp ur sängen för intervjun. Istället ringer han upp personen i fråga, undrar vad han vill jobba med, vilken titel han vill ha och säger OK!

– Ja, Joacim, vad trevligt att du vill börja jobba med oss och hjälpa till att utveckla vårt företag!
– Absolut!
– Och vilka arbetsuppgifter hade du tänkt dig?
– Jaadu. Företagsutveckling med inriktning mot den finansiella delen.
– Det låter jättebra! Önskar du någon specifik titel?
– Jag tycker Chef över finansiell affärsutveckling låter bra.
– Låter vettigt. Vi säger så! Välkommen till oss!

Saker och ting behöver inte vara så komplicerat alla gånger!

Dagen har till stor del handlat om TV-inslaget. Många vänner som hört av sig angående det. Kul, kul. Tillsammans med det ordinarie plugget har det aktiva jobbsökandet tagit upp en stor del av dagen. Ringt runt och hört mig för hos en hel del banker och kreditinstitut. Tycker att jag har det ganska bra förspänt där tack vare min uppsats om Basel II, som jag tidigare skrivit om här. Tyvärr ser dock finanskrisen vara allt annat än över, då inget ändrat sedan senaste gången jag körde en telefonrunda, med bankerna som målgrupp.

"Tyvärr söker vi inget nu."

Bara att bita ihop. Det finns ju faktiskt fina tjänster på andra områden. Har faktiskt hittat två potentiella jobb inom redovisning idag, tack vare intensivt enirosökande på branscher. Tyvärr räcker inte tiden till för att skriva ansökningarna just nu, vilket känns sådär. Det få kanske bli en till sådan där natt då sömnen får stå åt sidan för det ambitiösa jobbsökandet.

Nåväl, det löser sig. Bara att hälla i mer vatten annars.

Med hopp om att ni förstår min dåliga humor efter en lång dag.
Vänliga hälsningar,
Joacim

77 dagar kvar.

Klicka på klippet så startar det.

Om det skulle vara så att det inte funkar kan du använda följande länk för att komma till klippet:

http://tv4play.se/nyheter/lokala_nyheter/orebro?videoId=1.1308035

Varmt välkommen hit till jobbjatack.blogg.se om det är första gången du är på besök! Har du varit här och kikat tidigare, får jag hälsa dig välkommen tillbaka!

Om det nu är så att du gör debut på denna sida, kanske efter att ha sett inslaget på TV4, så ska jag förklara några saker. Jag, Joacim skriver här om mitt arbetssökande, så väl som arbetssökande i allmänhet, samt ytterligare intressanta företeelser ur min vardag. Men fokus, som sagt, äventyret som är att hitta jobb!

Just nu är jag inne på målrakan av mina studier. När nuvarande termin på Örebro universitet slutar, den 17 januari 2010, blir jag klar med min Masterexamen i företagsekonomi. Då denna tidpunkt infinner sig, hoppas och tror jag att jag fått mitt jobb. Därför räknar jag ner, i det första inlägget, varje dag, hur många dagar jag har kvar. Med andra ord hur mycket tid jag har att hitta/bli hittad, få och ta mitt jobb!

Det jobb jag hoppas hitta är en ekonomitjänst som jag kan utvecklas med. Är du som arbetsgivare intresserad av mig och vill veta mer, tveka inte att höra av dig så kan jag berätta mer och skicka över CV:t. Mina kontaktuppgifter finner du i min profil, vilken du hittar om du klickar på mig här till höger.

Ha en bra dag!
Joacim