Väntan
72 dagar kvar.
De flesta "förståsigpåare" säger att man som arbetssökande ska vara aktiv. Vilket jag absolut håller med om. Aktivitet. Skrivande av ansökningar, CV, personliga brev, kontaktsamtal, intervjuer, telefonsamtal och mail till personalchefer och kontakter, jobbmässor, letande efter annonser och så vidare. Med andra ord hinner jag med mycket i mitt sökande. Men det som konstant finns där i bakgrunden, även då det aktiva sökandet inte har on-knappen intryckt, är väntan.
Väntan på ett svar för tidigare sökningar. Ska jag få komma på intervju? Vill de träffa mig igen? Kommer jag få jobbet?
Dessa tankar och ständiga väntan finns med hela tiden. Konstant. Och det är väl normalt antar jag. Men nu till och med drömmer jag om jobbsökande, framtida drömjobb och så vidare.
Är det normalt att fundera över sitt arbetssökande och kommande veckas strategi en lördagskväll vid den här tiden? Jag undrar? Väntar... Och hoppas!
Ta lite whiskey så sover du som ett barn :)
Haha, jadu. Sömnen är det inte någon fara med. Blir svårt att få något gjort om jag ska sova bort all väntan. :D
Ha det!
